KATEGORIER
Astronomi
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 94060
Danskt band,
250/280 sidor,
Celanders/A Bonniers Förlag
Medlemspris 398 kr

SLUTSÅLD

Abdulrazak Gurnah - 2021 års Nobelpristagare i litteratur

"För att kompromisslöst och med stor medkänsla ha genomlyst kolonialismens verkningar och flyktingens öde i klyftanmellan kulturer och kontinenter."
Ur Svenska Akademiens motivering

Av Marie Petsron, författare och kulturjournalist:

Exilium.

Där ser ni ursprunget till ordet exil. Det ses alltid tillsammans med prepositionen i. Tänk på det en stund.

Exilium kommer från latinet och betyder landsförvisning. Man hör subjektet tydligt, det vill säga den språkliga närvaron av någon annan. Ingen säger ju: jag tror att jag tar och landsförvisar mig i eftermiddag.

Synonymerna är hårda. Avvisa. Deportera.

Ordet exil har en sida till, där det står för landsflykt, men oavsett om exilen är påtvingad eller frivillig, inleds den alltid med ett uppbrott.

En avresa. AbdulrazakGurnahs första´roman heter Memory of departure. Den kom ut 1987 och påbörjar den undersökning som sedan har pågått genom tio romaner, en mängd noveller och essäer.

Gurnah hade kommit till England som ung och som flykting 1967, samma år som parlamentsledamoten Enoch Powell höll sitt berömda blods-tal där han liknade massimmigration vid floder av blod.

Det Gurnah lämnade var Zanzibar, en brittisk koloni och ett sultanat som störtats i en revolution.

Det finns ingenting som säger att litteratur blir bättre, eller mer trovärdig, om den bygger på det självupplevda, men låt mig säga såhär: det ger en annan utgångspunkt för berättelsen. Ett annat perspektiv. Gurnah har apropå sin tidig livserfarenhet i en intervju sagt att han började skriva skönlitterärt därför att han ville undersöka exilens eviga dilemma.

Det som sitterlängst in i rävens sax.

Säg att du av akuta skäl lämnat ditt land och nu lever någon annanstans. Det är som ett hem, men inte riktigt och vi säger också att du har möjlighet att då och då besöka ditt forna hemland. Du kommer så småningom att upptäcka att känslan av ett hem, en plats till vilken du hör, är som starkast när du befinner dig mitt emellan avresa och ankomst.

Där är du ännu fylld av förväntningar vilka bygger på minnen av hur det var, men när du kommer fram är ingenting sig riktigt likt, platsen och människorna har rört sig framåt, förändrats och en smula desillusionerad återvänder du till ditt nya hemland. Och det är ditt namn på dörren och på det fåtal brevförsändelser som når dig.

Men hemma? Nej det är inte alls som hemma. Du kommer att upptäcka vad ordet rotlös betyder och innebär.

Nu talar jag om hem som en fix punkt, men mycket av det Gurnah skriver handlar om människor som inte har någon tydlig slutdestination, och inte någon väg tillbaka.

Han själv kunde återvända till Zanzibar 1984 strax innan hans far dog, men säger att hans gamla hemland alltid har trängt sig på och hävdat sig, trots att han medvetet försökt förlägga handlingen någon annanstans.

Exil är ett enormt tema ochdå det är länkat till hem och rot, eller bristen därav, hör det också ihop med vår upplevelse av identitet. Att vara någon. Att i lyckliga fall känna sig själv. Begreppet exil har för mig alltid en aspekt som handlar om makt.

Jag kommer att tänka på det när jag läser Paradiset, där Yusuf skickas att bo med sin rike farbror, men så småningom upptäcker att han egentligen är såld av sin pappa som slav till farbrodern, som inte alls är hans onkel.

Ilyas i Efterliv blir bortförd från byn av tyska kolonialtrupper. När han återvänder efter flera år är föräldrarna försvunna ochhans syster bortlämnad.

Hos de här människorna blir exilen ett inre tillstånd. De är, kan man säga, utvisade från sig själva.

Jag tror att Gurnah skriver om detta intebara av solidaritet och intresse, utan av något som liknar plikt. Något han ålagt sig själv, och det kan inte nog betonas att skönlitteratur är en väg som alltid ligger öppen och möjlig för alla att beträda. En väg för att se och lära oss vad det kan innebära att vara människa. 

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0