KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 66233
Inbunden,
335 sidor,
Norstedts
Medlemspris 249 kr

Liv i skuggan av två diktaurer

Det seglar ett skepp i Isabel Allendes nya roman. Det är ett lastfartyg döpt till Winnipeg, fyllt långt över sin kapacitet. 2200 människor och några till, ombord. Packade som sillar är för en gångs skull inte bara en käck metafor.

Förhållandena under färden som går från Frankrike till Chile, måste ha varit vidriga. Rutten är en av otaliga linjer som dragits över haven under historiens gång. Människor som drivits av nyfikenhet, av skräck och nöd, människor på flykt i båtar som alltid verkar för små. 

Ombord på Winnipeg finns spanske Victor Dalmau, romanens nav och huvudperson, och hans gravida hustru Roser. Det är inte hans barn hon bär, utan Guillems, Victors bror, och han har gift sig med Roser för att få tillstånd att göra den långa resan. Lättare också att bygga sig ett nytt liv i Chile om man liknar en familj. 

Kärlek är ett av romanens stora teman men inte den romantiska eller himlastormande, utan den långsamma, praktiska och faktiskt mycket mer intressanta sorten. Roser och Victor kommer att hålla ihop hela livet.

När romanen inleds arbetar han sen ett par år som sjukvårdare på den republikanska sidan av det spanska inbördeskriget. Scener där hundratals ska tas om hand samtidigt får tankarna att osökt gå till intensivvård under kaotiska och pressade förhållanden drygt 80 år senare.

Här är året 1938, döda och sårade barnsoldater kommer lastade i godståg, små pojkar somman kallar ”nappflaske-årgången”, dem man skickar ut till kriget när det inte längre finns några unga män, eller gamla heller för den delen, kvar. Man vänjer sig, tänker Victor, vid allt. Operationer utan bedövning, lukten av kallbrand och blod, och den aldrig sinande strömmen av behövande med fasansfulla skador. När han fastnar med ena benet i rasmassorna från ett sönderskjutet hus, har han vad han själv tycker tur. Upplagd på operationsbordet får han veta att det just kommit en last med eter. Han blir opererad under narkos.

Isabel Allende är en författare som målar med bred pensel. Jag kan se det helt konkret framför mig, ungefär som när tomtenissen målar ett bräde med schackrutig färg i Tomtens verkstad, men Allendes färg är naturligtvis mer nyansrik och med precis den mängd detaljer som måste till för att en miljö, en laddad situation, ett viktigt samtal ska stå fram tydligt och klart.

Romanen sträcker sig från 1938 till 1994, det är ett stort och händelserikt svep, så kanske är det fram för allt tid hon förmår ge gestalt. Hur blixtrande snabbt den kan ila förbi, till exempel i form av ett människoliv. Hur den stannar upp när man fäster blicken på en människa man älskar. Hur den står plågsamt, nästan outhärdligt stilla i de läger dit spanska republikaner flytt efter Francos seger 1939.

Lägren ligger i Frankrike och i Paris arbetar den chilenske poeten Pablo Neruda som konsul med immigrantfrågor på sitt bord.

Det är genom hans försorg som skeppet Winnipeg avseglar till Arica där Victor och Roser får asyl och ett nytt hemland.

Detta med förflyttningar som man inte själv initierat. Flykt och migration. Att aldrig hitta hem. Allende har sysslat med de ämnessfärerna i hela sitt författarliv, ända sedan debuten 1984 med Andarnas hus. Historien om Victor är ytterligare en variation på det temat, ett liv i skuggan av två diktaturer, den spanska och den chilenska.

Vid sin åttionde födelsedag medan Victor Dalmau lagar katalansk fisksoppa, inser han att han varit på resande fot i hela sitt liv, men att han ändå haft en rot i kärleken till Roser.

Originalets titel Largo pétalo de mar. Översatt av Hanna Nordenhök & Hanna Axén.

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0