SLUTSÅLD

Nordiska gudinnor träder fram ur mytologins dunkel

I Iliaden och Odysséen, i hela den grekiska mytologin och även i den romerska, vimlar det av gudinnor. Demeter, Juno, Minerva, Diana, Hera starka gudinnor som styr och ställer, strider, intrigerar och förför med samma makt och dådkraft som sina manliga motsvarigheter. Men när vi vänder blicken till vår nordiska mytologi ser det inte riktigt likadant ut. Vad vet vi egentligen om Freyja och Frigg, Idun och Skade? Ja, vi kan i alla fall konstatera att det inte är lika mycket som om våra manliga gudarna. Så har det varit ända sedan Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus först skrev ned berättelserna om vikingatidens gudavärld. I våra äldsta källor kan man söka efter gudinnorna men finner dem bara sparsamt som fruktbarhetsgudinnor på ganska perifer plats i källorna. Det samma gäller även bland de nationalromantiska uttolkarna under sent 1800-tal, där framställs gudinnorna som undergivna och ödmjuka varelser i skuggan av de mäktiga asarna och vanerna.

I den här spännande och vackra boken tar sig religionshistorikern Britt-Mari Näsström an våra nordiska gudinnor och visar att de kvinnliga gudarna också agerade självständigt och handlingskraftigt och att de hade stor betydelse i mytologin och i folktron. Våra gudinnor var svekfulla, krigiska, sejdande, fogliga, kärleksfulla och ödesbestämmande precis som sina antika kollegor från antiken. De kunde vara krigiska eller svekfulla, samtidigt som de uppträdde med makt och myndighet även om de alltid fått stå i skuggan av sina berömda manliga motsvarigheter som bland andra Oden, Tor och Frey.

Det här är intressant och spännande läsning som vänder lite på våra invanda perspektiv på ett nytt och roligt sätt.