KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 26286
Inbunden,
380 sidor,
Norstedts
Medlemspris 239 kr

Starkt om klass, rasism och familj

Vana läsare, och det brukar medlemmar i bokklubbar vara, har sannolikt satt i sig en och annan roman under årens lopp. Antalet nya titlar varje säsong är hisnande stort, de bokhandlare som finns kvar travar entusiastiskt nya berättelser, pekar, visar, väljer ut favoriter. Då och då bryter någon titel igenom det allmänlitterära bruset och blir gemensam erfarenhet för mängder av människor. Kanske slipper författaren att ha dubbla jobb under ett halvår.

Det handlar om historier som antingen är av tidsbundet intresse, som Klubben, om det självupplevda som stillar läsarens nyfikenhet, då och då om en röst som känns helt färsk, som man tycker sig aldrig ha lyssnat till förut. Som Stina Stoor och Kayo Mpoyi. Är boken i väskan eller vid sängen en ständig, och ständigt utbytt, följeslagare anländer nog förr eller senare den tanken att man tycker sig ha läst den nya historien förr. Läsningen blir rastlös eftersom man parallellt försöker dra sig till minnes när man läste just den här berättelsen vilket är en omöjlighet, säger man sig, eftersom den är rykande färsk.

Det handlar faktiskt mer om form än om innehåll. Majoriteten av utgivna romaner har stöpts i samma form. Vi känner igen oss, hittar ledigt och lätt vägen genom historien, det finns en aptitretande början och en tydlig presentation, en konflikt, en gåta, något dolt som ska avslöjas, spänningskurvan ska likna feberkurvan vid en svår influensa. En brant stigande linje som sedan faller i gradvisa etapper. Befinner vi oss i sjukrummet ska kurvan landa på ideala 36,9 och handlar det om en roman ska frågetecknen vara uträtade. Gott så; men ibland ställer sig formen i vägen för det som berättas. Man längtar efter något nytt.

Så om jag säger samhällsskildring, modern historia och USA, lägger till årtal som prickar in medborgarrättsrörelsen på 1950-talet och Obamas första år som president, plussar på två familjer som guider genom historierna. Tycker ni att ni hört allt förr? Antagligen. Men aldrig på det här viset. Regina Porter, som författaren heter, kommer från den amerikanska södern i Georgia, men viktigare i sammanhanget är att hon från början är dramatiker. Det märks direkt. Romanen inleds med en rollista över de viktigaste karaktärerna.

Varje kapitel har sin spelplats tydligt angiven, sin tid, och är knutet till en karaktär i taget. Två familjer driver handlingen framåt, den ena svart och den andra vit. Jimmy Vincent är brandman, medan hans son James tar sig högre upp och blir framgångsrik jurist på Manhattan. En välkänd klassresa som har mängder av förlagor, medan det James son Rufus gör, är mer komplicerat. Han överträder rasgränsen när han gifter sig med afroamerikanska Claudia Christie. Hon tillhör den andra familjeklanen och hennes pappa representerar ett av alla de krig USA varit inblandad i. Han är veteran och bär hela Vietnamkriget på sina axlar.

När romanen får upp farten räcker det inte med en årtalsplacering. Kapitlen ändrar karaktär, blir tematiska eller detaljstyrda, ibland skrivna som rena dialoger, vi är så nära en romankaraktär att vi kan känna vad andedräkten luktar, för att i nästa ögonblick zooma ut och se en hel årstid. Sommaren 1983. Man röker inte på sjukhus 2009. Skicka vidare 1946 1954 1971 2000.

Det är förunderligt vilken effekt formvalet har. Att romanen inte rullar automatiskt på den episka vagnen utan rör sig i alla riktningar. Hur skulle det kunna vara annorlunda? Det handlar ju om människor, om känslor och åsikter och val och misstag och kärlek och illgärningar.

Originalets titel The Travelers. Översatt av Manne Svensson.

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0