KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
En läkares vittnesmål
Art nr 25221
Inbunden,
285 sidor,
Natur & Kultur
Medlemspris 219 kr

SLUTSÅLD

Den enda bok om Förintelsen som är skriven i lägret

2020 är det 75 år sedan andra världskriget tog slut. Under året kommer det att utges en mängd böcker som skildrar kriget ur olika infallsvinklar. I Böckernas klubb kommer vi att presentera flera av dessa böcker och börjar här med den unika vittnesskildringen Jag stannade kvar i Auschwitz.

Eddy de Wind var en ung holländsk läkare som tillsammans med sin hustru deporterades till Auschwitz 1943. Vid ankomsten separeras paret; han blev sjuksköterska, hon placerades på det fruktade kvinnoblocket där Josef Mengele utförde fasansfulla experiment på de kvinnliga fångarna.

Den 27 januari 1945 nådde ryssarna lägret och befriade fångarna. Eddy de Wind stannade kvar för att hjälpa till med vården av de sista holländska fångarna innan de kunde skickas vidare hem. Då hade han och hustrun separerats och ingen visste om den andra överlevt. Det var då de Wind börjar skriva ner sina upplevelser i lägret.

Jag stannade kvar i Auschwitz gavs året därpå ut i Nederländerna. För att skydda sig själv skrev han i tredje person; i boken heter han Hans Van Dam. Efter kriget blev Eddy de Wind psykoanalytiker i Amsterdam, han var en av de första att beskriva en form av posttraumatiskt stressyndrom som kallades koncentrationslägersyndrom. De Wind led själv av sina upplevelser från Auschwitz, hans hustru sa till deras barn: ”Auschwitz satt alltid vid vårt köksbord.”

I bokens efterord skriver Eddy de Wind: ” …en sak kände jag tydligt och klart: Jag måste låta alla få veta vad som har hänt här. Om jag nu skriver upp det och låter alla få veta, så kommer det aldrig att inträffa igen. Samtidigt ville jag sätta punkt for mig själv, som om jag kunde befria mig från allt som spökade inombords genom att vända det utåt – och ned på pränt. En illusion. Jag lade beslag på ett tjockt skrivhäfte – som jag har kvar i min ägo – och satt sedan dag efter dag på min sängkant inne i den forna polacksalen och tecknade ned en ändlös redogörelse med pyttesmå bokstäver. Ingen kan ifrågasätta framlagda fakta och episoder, som i fallet med nutida böcker och tv-produktioner, när kritiker – eventuellt av ren illvilja – emellanåt hävdar att det rör sig om förvrängda minnesbilder.”

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0