SLUTSÅLD

Nu fortsätter han att berätta om sitt liv

”Som barn ville jag berätta allt på en gång. Men att skriva är att öva sig i att berätta en sak i taget, att leta efter pusselbitarna såsom man trevar efter något man kan kalla erfarenhet. Får man ihop en bild, så syns i varje fall springorna i pusslet, kanske syns de bäst.”

Efter De hemliga rummen och Vägarna till Afrika kommer nu Per Wästberg med den tredje delen av sina memoarer – en slags vardagskrönika kring möten med människor och böcker.
Här berättar han, med samma språkliga lyster, samma ömsinta människosyn och detaljskärpa, samma humor och humanistiska engagemang som i de tidigare böckerna, om åren 1966 till 1980, år som var både dramatiska och händelserika vad gällde den egna tillvaron såväl som samhället i stort.
Per Wästberg är bara drygt tjugo i mitten på sextiotalet men redan vida berest. Senare blir han verkligen ”hemma i världen,” utses till ordförande i International PEN, bedriver hemlig, riskabel verksamhet mot apartheid i Sydafrika, är chefredaktör på Dagens Nyheter och tackar nej till posten som kulturråd i Washington. Här berättar han om möten med Pablo Neruda och Jorge Luis Borges, Arthur Miller och Susan Sontag, Joseph Brodsky och Kurt Vonnegut. Han porträtterar vännerna Herbert Tingsten, Olof Lagercrantz, Tor och Gerard Bonnier, Sverker Åström och Olof Palme. Inte minst skildrar han den långa, hemliga kärlekshistorien med Margareta Ekström som präglade flera år av hans liv. Den öms inta skildringen av barnen Johanna och Jacob, liksom beskrivningarna av livet på en engelsk herrgård, av framgångarna med romanen Luftburen och en märklig expedition till Kamerunberget hör också till inslagen i denna rika levnadsberättelse, en berättelse där mycket blir sagt, medan annat får förbli osagt. ”Det är omöjligt att berätta allt som borde berättas. En annan historia lurar ur ett bakhåll och jag måste ta mig förbi den, med ljudlösa steg, utan att se mig om.”