Håkan Nesser en kriminalförfattare i sin egen klass

Nu kommer äntligen den fjärde boken i Håkan Nessers uppskattade serie om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti.

Det hela börjar med att Luther försvinner uppe vid Alkärret. Nu, en halvtimme senare, har hans husse Elis Bengtsson tagit sig upp till Gåsaklinten i Kymlingeskogarna där han och Luther brukar stanna för en paus och en godbit. Men hunden är fortfarande borta. Elis ska just kalla på honom när han plötsligt uppfattar ett skall nerifrån Gåsaklyftan. Det är inte förrän då, när han står där, högt uppe på klinten och stirrar ner på Luther och på kroppen som ligger tjugofem meter längre ner i klyftan, som det gamla undantränga minnet gör sig påmint. Han kan inte tro sina ögon. Det är inte möjligt att samma sak händer en gång till! Det är 35 år sedan som Elis upptäckte kroppen av en ung flicka på exakt samma ställe. Vad som hade hänt den gången blev aldrig utrett. Fallet avskrevs som en olyckshändelse. Nu, en mansålder senare, är det en man i sextioårsåldern som ligger nere bland klippblocken. Platsen är exakt densamma… Egentligen tar den här historien sin början 1969 när sex unga människor kommer till Uppsala och av slump och tillfällighet förs samman. Tre unga par i tjugoårsåldern, nyckläckta studenter, skaffar sig en buss och tar sig genom järnridån in i Östeuropa en sommar på sjuttiotalet. Upplevelserna där ska märka dem för livet. Hur, står inte klart förrän trettiofem år senare, när de inte längre är tjugo år och inte heller jämna par. Kriminalinspektör Gunnar Barbarotti tar sig an ett fall med illavarslande upprepningar som ställer honom inför en ny sorts allvar och tvingar honom att omvärdera mycket i livet. I synnerhet den där gamla överenskommelsen med Vår Herre.