KATEGORIER
Astronomi
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 104190
Inbunden,
267 sidor,
Norstedts
Medlemspris 239 kr

"Det är aldrig försent att hämnas"
Just nu 219 kr. Ord medlemspris 239 kr.  

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

Nu kan man utan att på något sätt överdriva konstatera att kriminallitteratur blivit en helt dominerande genre. Det har skrivits spalter räknade i kilometrar om skälet till varför en sorts litteratur som primärt handlar om våldsam brottslighet är så populär, men ingen har väl kommit fram till ett definitivt svar.

Om något sådant ens existerar, fast jag skulle satsa en peng på att det tvärtemot vad man kan tro inte handlar om ett behov av spänning utan tvärtom. Ett behov av trygghet. Därför att när en deckare, eller annat slag av krim, är slut, har allting ordnatupp sig. Först fanns bara frågetecken och i slutet är de uträtade.

Förutom brottet, är målmedvetenhet det mest utmärkande draget för krimlitteratur.

Så fort själva premissen är klargjord – den kriminella handlingen, omständigheter, misstänkta – sätter det igång och målet är att balansen ska återställas och de frågor vi haft, de tvivel vi har hyst ska besvaras och lyftas. Hur den här målmedvetenheten hanteras är det som bestämmer kvaliteten på en kriminalroman.

Eller hur den gestaltas skulle jag också kunna säga. En kriminal- eller spänningsroman är ju inte en rapport.

Karin Alfredssons präglar sin senaste historia redan i titeln: Från någon som vill dig illa. Det är ett illavarslande meddelande, vilket inte är konstigt i sammanhanget.

 

Det som gör titeln så intressant är att den också doftar av, eller bär på en återklang av, språkliga vändningar med minst fyrtio år på nacken. Tänk på annonserna där man sökte bekantskap, eventuellt mer, förkortat till ”ev. äkt.”. Visst var man klar formulerad kring vad man sökte, men där fanns fortfarande plats för artighet, en viss formalitet. Så det här är en romantitel där meddelandets avsändare är helt anonym, men intentionen är kristallklar och grammatiskt korrekt.

Någon ska få så att han eller hon tiger.

Vi far iväg med buss, det är sommar, bussen är full av barn på väg till Nässelbackens sommarkoloni. Året är 1973 och delar av den här historien är underbara tidsdokument, nästan tidskapslar, som om allt vore möjligt att spara, från tuggummilukt till den ideologi som präglade synen på barn. Vad som var bra för dem. Vad de behövde,och inte var det en massa förbud!

Så resonerade man då. Romanens barn är både individer och arketyper. Vi har allihop stött på dem, kanske på kollo eller i skolan. Den blyga och försagda, ibland kallad morsgrisen. Han, för det var nästan alltid en grabb, som inte kunde sitta still utan for omkring som ett torrt skinn. Den tuffa tjejen, ledaren i flickgestalt, ständigt rätt klädd och med ett litet lojalt hov som följe.

Karin Alfredsson har en lång verklista, hon kan det här, men rutinen är där för att skapa förtroende hos läsaren, vi hänger på när hon sömlöst växlar mellan den där sommaren på kollo och nutid. En handfull människor kommer till tals, de är vuxna nu och vi får lägga pussel en stund innan det står klart hur förbindelserna ser ut till ungarna på sommarkolonin.

Innan vi inser vad som hände.

Det sprakar av liv och känslor i varje scenväxling – och jag måste addera en sak. Jag sa här ovanför att krim tillfredsställer människors behov av trygghet.

Och rättvisa, vill jag tillägga. Den som felat ska bota och böta, den som farit illa ska få upprättelse, och det sker inom vårt juridiska system. Fast ingen gång kommer det så nära och känns så nödvändigt som när vanliga civila människor bestämmer sig för att ge igen. Det är rättvisa i sin mest primitiva form och det känns underbart. 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0