KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 103804
Inbunden,
435 sidor,
Norstedts
Medlemspris 239 kr

Stilsäker 50-talsskildring

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

Det är svårt att föreställa sig att de tre musketörerna skulle ha varit två.

Att Odysseus irrfärd skulle ha varit över på fem veckor i stället för tio år. Vad hade hänt om mr Pickwick inte funnit det mödan värt att nedteckna klubbens utflykter, öden och äventyr? Hade vi tyckt och känt annorlunda om Wallander hetat Alexander i förnamn? Hampus?

Litteraturen består av ett oöverblickbart antal karaktärer och intriger och många av dem är som huggna i sten. Absoluta som fakta. Jag vill gärna addera Helena von Zweigbergks nya roman till den gruppen, med tillägget att hennes historia cirklar kring en verklig grundbult.

Den sitter redan i titeln: 1959. Det är alls inget ovanligt att binda en historia vid en viss tidpunkt, men sällan sker det med sådan minutiös noggrannhet som här. Tiden sipprar in över allt, i levnadsmönstren och rangskalor, i förhoppningar och synen på framtiden.

Tiden upptar människors tankar på ett sätt som jag tidigare bara sett under 1900-talets allra sista år. 1999 – såväldigt laddat med gränslös framtidstro och ödesmättade undergångsfantasier.

1959 har inte samma ”tröskelvärde” men ger ändå upphov till en laddad blandning av bävan och upphetsning. Människor känner att någonting är på gång.

Ingrid och George gör det också. Nya vindar. Det är underbart och djupt oroande exakt samtidigt.

När boken är utläst är Ingrid och Georg två människor snarare än romanfigurer.

Vi känner dem, kanske bättre än de själva, för sådan är litteraturen. Vi kan bli klokare av att läsa. Och Zweigbergks historia är en sådan där personteckningen står i centrum. Jag har sagt det förr, men jag säger det gärna igen: en roman står och faller med karaktärsteckningen.

Intriger kan man glömma, eller blanda ihop, men en gedigen, fulltonig romankaraktär stannar i minnet som vore han/hen/hon en verklig människa.

Ingrid är i början en ganska nybliven änka med ett barn, en liten pojke med stadigt tag om sin mamma. Hon är garanten för kontinuitet och trygghet; antagligen för livet självt. Det är en utsatt position ur social synvinkel, detta att hon både har barn och saknar make.

Att Ingrid är självförsörjande lärare är inget självklart plus. På en bjudning blir hon presenterad för Georg, nyfiken och förtjust eskorterar han henne hem som en gentleman och intrigen börjar rulla.

Varje roman svarar i runda slängar på en av två frågor. Vad har hänt? Hur ska det gå? Ja; ska det bli nåt mellan Georg ochIngrid och vad i så fall? Jag grips och dras med av historien, dels för skildringen av en relation – här är ju Zweibergk något av en expert – dels på grund av språket.

Det sena 50-talet är närvarande ända ner på den nivå där det handlar om ordval.

Att man talar om karlar, inte män. Att kvinnans plats är så behäftad med risker.

Balansgången mellan att säga sin mening och bli ansedd som ”näbbig”, eller vara tyst, trycka ner det egna och bli accepterad.

Det är intressant, ibland svindlande, att jämföra de sociala mönstren med vår tids förväntningar. Mycket är ju vunnet när det gäller kvinnors villkor och samhällsställning och det ligger en seger i att inte benämna kvinnans kropp under naveln som ”där nere”.

Som vore det en främmande kontinent. Nej, det finns ingen anledning att nostalgiskt blicka tillbaka – med detta sagt slår min tanke en krok först kring Tinder-helvetet och sedan kring begreppet artighet.

Inte som en uppsättning förtryckande koder utan som socialt smörjmedel.

En sorts vardagens respekt.

Den försvann nästan helt någonstans mellan 1959 och idag, då vi skriver 2022. 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0