KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 102327
Inbunden,
400 sidor,
Norstedts
Medlemspris 239 kr

Tät, spännande & överraskande

Det var en gång en fiskare som på stranden till floden Tigris hittade en kista. Den var låst och någon nyckel stod inte att finna. Fiskaren sålde kistan till Harun al-Rashid som fick den öppnad.

I den låg en död kvinna. Haruns visir fick i uppdrag att finna ut vem som dödat kvinnan och varför. Han hade tre dagar på sig. Sagan står att läsa i Tusen och en natt och brukar anges som en av världens första deckargåtor enligt den klassiska modellen: vem gjorde det?

Kriminalromanen är numera en oöverskådlig genre. De eleganta solodeckarna som löste komplicerade kriminalgåtor tillhör en annan värld som hade en naturlig plats för den lysande och ensamma problemlösaren. Lord Peter Wimsey, med den brittiska adelskalendern på släp, hur skulle han klara sig idag?

Adam Dagliesh, och Maria Langs piprökande Christer Wiik, Poirot och Sherlock, jo de hör hemma i samma grupp, men med Ruth Rendells kommissarie Wexford, i allt som allt 24 romaner, har något hänt.

Utan att rubba på hjältestatusen alltför mycket, jobbar han ändå sida vid sida med Mike Burden. Stjärnan har fått en kollega, och när Wallander står på den skånska åkern och undrar vart Sverige är på väg, egentligen, är oron hans egen, men bakom honom finns ett team.

Läser man hela Mankells serie blir Wallanders arbetskamrater som gamla bekanta och samma sak gäller hos de merlitterära krimförfattarna Håkan Nesser och Arne Dahl.

Arbatslaget, med sina klart definierade uppgifter i brottsutredningen, är ryggraden i majoriteten av alla kriminalromaner som skrivs. Det och krönikeformen. En singulär roman existerar nästan inte inom den här genren. Det ska vara en serie och sådana ger ju strålande tillfällen att fördjupa romanens personporträtt och komplicera alla relationer.

Och Hjorth&Rosenfelt har redan från början – vilket blir 2010 med Det fördolda – valt människor med intressant jordmån.

I de första böckerna syns två motstridiga typer i teamets mitt, Sebastian och Torkel. Den senare polis, den förre en s.k. profilerare. Det är ett ganska så underbart porträtt av en man med djupa kunskaperom det mänskliga psyket och som ägnarall ledig tid åt sexmissbruk. Briljant och hopplös, medan Torkel är den envisa ochtålmodiga utredaren. Lojaliteten personifierad.

Båda två blir med några års mellanrum petade ur gruppen och när de nu dyker upp i Hjorth & Rosenfeldts nya roman harde fallit hårt. Torkel super. Hans ostadiga tillvaro är en blandning av misär, bitterhetoch explosiv vrede. Ingen fattar någonting och ska inte komma här. Och Vanja har tagit hans roll som arbetsledare och fått veta att hon är Sebastians dotter.

Snajdiga Carlos i sina designerjeans och rättspatologen Ursula som ständigt ondgör sig över mindre städers bristande kompetens. Den här gången är de i Karlshamn. Hon suckar djupt.

Och Billy, som ska bli pappa. Hur ska det gå?

Ja, jag sa ju det. Serien tillåter att människors utveckling får breda ut sig. De blir lika intressanta som själva intrigen. Sebastians spår den här gången liknar en skarp diagonal. Det må vara så att han ter sig opålitlig för sina arbetskamrater, lika sant och tveklöst solidarisk är han när han vädrar lukten av ensamhet.

Han harförmågan att ur en stor grupp människor sålla fram den sköra, den utnyttjade, den som blivit tagen med våld och åsamkad skada och smärta.

Alltsammans egenskaper som kommer att visa sig avgörande när skuld ska fördelas rätt, kanske i årets snyggaste och mest oväntade intrigvändning.

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0