KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språk
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 101113
Inbunden,
219 sidor,
Norstedts
Medlemspris 219 kr

På flykt undan svält och umbäranden

Ni står i bokhandeln eller på biblioteket och kollar på nya böcker. Här har vi en. Författaren heter Viola Ardone. Den handlar om tiden efter andra världskriget i Italien. Om barn som skickas bort för att räddas från fattigdom. Men, tänker ni. Har inte jag läst det här förut? Har jag inte sett storyn på Netflix? Vet jag inte i stort sett precis vad den här romanen handlar om?

Det blir sådär ibland. Vissa kombinationer som krig + barn är långt ifrån okända eller outnyttjade som underlag för både filmer och böcker. Man kan utan att blinka hävda att de är utslitna. Som tur är finns det, och kommer antagligen alltid att finnas, individer som inte bara är författare utan också konstnärer. De kan gjuta nytt liv i vilken historiasom helst. Kanske till och med på ett sätt som får oss att känna att det är första gången vi tar del av den. Det brukar kännas mycket tillfredställande.

Viola Ardones berättelse är en sådan. Efter andra världskrigets slut i Italien låg allting i spillror. Infrastruktur, byggnader men fram för allt människor i tusen bitar. Värst drabbat var södra Italien där fattigdomen var så utbredd att man tog till desperata åtgärder. För att lösa ett till synes olösligt problem skickades barn med tåg norrut. En form av tillfälliga adoptioner. Eller mer konkret: barnen behövde äta upp sig.

En sådan liten pojke hette Amerigo Speranza.

Han är romanens berättare så det är genom hans ögon vi betraktar händelserna och tar del av hans avsked. Han är sju, bor i Neapel och måste lämna sin mamma. Avskedet är en sådan händelse vi numer kallar formaterande. Ibland har den en sådan inverkan att allt som därefter följer färgas och ibland finns ingen bot. Men Amerigo är sju, hans räckvidd är begränsad. Han kan inte både sörja och vara rädd för framtiden som är obegripligt oviss. Han kan bara koncentrera sig på nuet.

Det nuet blir också vårt som läsare. Han är, som många barn, en bra observatör och har dessutom humor. Pigg i skallen helt enkelt och har ännu inte blivit klippt och skuren efter någon social mall. Vad som passar sig, vad man säger eller tycker; kategorierna betyder ingenting. Där är han obekymrad.

På många sätt har uppdelningen mellan norra och södra Italien kvarstått. Den kan också förstås i fördelningen av rika och fattiga, i industrisatsningar, jordbruksreformer, i en grym tradition kan det ibland se ut som, en som låser fast förhållanden och villkor så att de slut tycks naturgivna.

Amerigo kommer från misär. Efter ett halvt år återkommer han till sin mamma. Han har haft det bra, vuxit på sig och inte bara för att det funnits mat. Hans självförtroende är ett annat, men det finns stort men. Den nya, åtråvärda, miljön är inte ”hemma”. Därför blir hans förvåning stor när han upptäcker att Neapel, mamma, alla han känner inte heller känns som ett hem.

På ytan följer vi Amerigo. Undrar med honom om tortellini i norr smakar välgörenhet eller gästfrihet. Varför ogräs alltid växer snabbare än matnyttiga plantor.

Under texten driver andra, existentiella frågor handlingen framåt. Vad behövs för att man ska känna sig hemma? Och exakt vad är detta ”hemma”? Hur ska en familj egentligen se ut?

Amerigo tar sig själv an sådana frågeställningar när han som vuxen återvänder till Neapel. Han ser att från den dagen 1946 när hans mamma vinkade av honom, kom deras respektive liv att beskriva två spår som aldrig mer korsade varandra.

Han vill begripa sig på konsekvenserna. Vid sidan om att göra gott är nog det människans starkaste drivkraft: viljan att förstå.

Av Marie Peterson, g´författare och kulturjournalist

Originalets titel Il treno dei bambini.Översatt av Johanna Hedenberg.

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0