KATEGORIER
Barn/Ungdom
Biografier
Deckare
Djur/Natur
Filosofi/Religion
Handböcker
Historia
Hobby
Humaniora
Humor
Hälsa
Inredning/Design
Konst
Kulturhistoria
Litteraturvetenskap
Ljudböcker
Lyrik
Mat/Dryck
Memoarer
Naturvetenskap
Psykologi/Pedagogik
Referensverk
Resor
Samhälle
Serier
Skönlitteratur
Språkkurser
Trädgård
Vid köp av något annat ur tidn
Vid kör av huvudbok
Övrigt
FILM & MUSIK
DVD-film
Musik
Art nr 100370
Inbunden,
429 sidor,
Norstedts
Medlemspris 239 kr

Tillbaka till Neapel

”Som alltid ar Elena Ferrante en trollbindande och intim berattare, och det ar en nad att Johanna Hedenberg har oversatt De vuxnas lognaktiga liv"
SvD 

Allt som har med flickor att göra tycker jag är intressant. Inte bara för att jag själv varit en, fast det räcker långt som ett skäl, nej här tänker jag på flickors hela värld och hur mycket där finns att utforska och undersöka. Med få undantag har denna värld visat sig mycket svår att skildra. Man kan till exempel inte själv bebo den. Det behövs distans, vilket här betyder tid, ett avstånd som för de flesta naturligtvis är bekymmerslöst. Sånt är livet. Man går vidare. Saker förändras.

Är man ute efter att gestalta flickvärlden behövs mer än en sorglös blick. Den ska vara sval, det är det ena, det andra är en förmåga till närhet som bar man känslor och erfarenheter på huden. Denna samtidighet är det som separerar agnarna från vetet. Det finns författare som bara skriver om tvillingar, som egentligen är prinsessor, på internatskolor, och de som skriver programmatiskt om alla problem som flickor förr eller senare kommer att råka ut för. Sedan finns det författare som Elena Ferrante.

Jag blir förvånad när jag ser att det gått nioår sedan det började som väl får kallas en framgångssaga. Då kom första delen av Neapelkvartetten ut i Italien (på svenska 2016). Fyra romaner blev det om Elena och Lila, småtjejer i Neapel som växte upp till vuxna kvinnor. Rötterna ner och bakåt, mot barndomens flicktid låg synliga genom hela kvartetten, som om flickorna egentligen aldrig lämnat barndomen.Ferrante har ett särskilt sätt att visa sin lojalitet med sina fiktiva karaktärer, för solidariskt är hon alltid oavsett vad figurerna hittar på. Jag tror att det också här handlar om samtidighet; ömhet vid sidan av något bistert eller bestämt, som när någon skakar på huvudet och säger nog nu. Inte mer tårar och känslighet. Ut och skala potatis!

Det syns tydligt i porträttet av Giovanna i Ferrantes nya roman, De vuxnas lögnaktiga liv. Vi följer henne från 12 till 16 års ålder och det är ett djärvt grepp detta att släppa Giovanna innan hon ens är i närheten av att vara vuxen. I en klassisk utvecklingsroman är det hela poängen. Som om vuxenhet är det primära målet i livet och det bara är där en människa kan visa vad hon går för.

Vi är tillbaka i Neapel men högt upp, hos de rika och hos Giovanna, dotter till föräldrar som har det bra, de lever gott och har en vacker dotter. Men, säger hennes pappa en dag, du håller ju på att bli ful. Du kommer snart att se ut som faster Vittoria. Kris, tänker dottern först, då Vittoria är den släkting som alltid baktalats, undvikits och förminskats. Finns det någonstans i det stora huset en spegel som kan visa Giovanna hur hon verkligen ser ut? Hon söker vägar ut ur det hon uppfattar som instängt och förljuget där blicken är den oförställda, på gränsen till kylig, men också omogen och kategorisk.Samtidigt. Det är Ferrantes nyckelord.

Det finns två drivhjul i romanen. Det ena handlar om sociala skrankor som ibland växer till murar. Giovannas föräldrar har arbetat för att den statusfyllda ställning de har i samhället ska vara absolut fläckfri, särskilt så hennes far. Det andra drivet handlar om en mycket yngre man, son till en advokat eller gangster, Giovanna bryr sig inte, han har vad hon behöver. Enbil, ett eget rum och ett könsorgan som ska undsätta henne. Hon vill inte vara oskuld för evigt.

Någonstans måste det finnas något som är starkt och pålitligt och äkta och sant. Om hon bara hittar det kommer hon inte längre att behöva betrakta världen med halvsluten blick, utan uppspärrat och vidöppet.

Originalets titel La Vita Bugiarda Degli Adulti. Översatt av Johanna Hedenberg.

Av Marie Peterson, författare och kulturjournalist

 

Antal recensioner: 0
Snittbetyg: 0